Hej

Inatt grät jag för första gången på väldigt länge.
Jag satt i taxin hem när jag kände en tår som plötsligt rann längst näsvingen och sen ville det inte sluta.

Det var en intressant iakttagelse att befinna sig i Paceville nykter.
En smutsig miljö som är dränkt i egenförintelse och jakt på något annat.
Jag känner ändå en viss kärlek till dom destruktiva nätterna och kanske är det för att dom är så fyllda med känslor.