Jag satt och läste igenom min gamla dagbok igår.
Och jag upptäckte ett sorligt mönster, som genast ska ändras.
Förlåt mig själv!

Jag är inte ful.
Jag är inte dum.
Jag är inte äcklig.
Och jag förtjänar att leva.
Och förlåt för allt annat jag sagt till mig själv i flera år.

När jag läste min dagbok ville jag hålla om tonåringen som skrev det.