När jag läser igenom mina tidigare inlägg så kommer jag ihåg varför jag har den här bloggen.Den är mest som ett externt minne för mig själv.Tiden går så snabbt och det händer så mycket hela tiden.Jag har beslutet mig för att leta efter en ny arbetsrelaterad utmaning. Undra vad det blir. Jag tränar mycket nu, 4-5 gånger i veckan och tar mina mediciner regelbundet. Det har resulterat i en mycket pigg och glad Alexandra. En dag i veckan har jag börjat jobba på ett center för hemlösa hundar som volentär. Första gången jag var där så gick det en stor spricka igenom hjärtat och tårarna kom. De berättade att de alltid va så första gången man kom dit. Hundarna lever i burar. De hundrar som tycker om andra hundrar får vara i det öppna områder mellan 9:00-14:00 när det är bemannat. De hundarna som inte tycker om andra hundar får sitta instängda i dagar tills en volentär kan ta ut dem på promenad. De är så snälla, nyfikna och viftande fast de har blivit så illa behandlade. Många som har levt fastkedjade hela livet, blivit slagna och de flesta är lämnade på gatan för att dö. Varje gång jag är där så är valparna utbytta. De brukar också hittas på gatan. Kvinnan som  jobbat har drivit det i  9 år på en minimum lön. En minimum lön i Malta är ungefär 5600 kr. Hon kan inte vara äldra är 38 år. Hon gör det mesta själv och har givit sitt liv åt djuren. Undra hur mycket hon har fått uppoffra? Familj,barn? Jag vet inte.. Hon började gråta i bilden en gång på väg till veterinären när de hade kommit in en sjuk valp, hon grät och sa att det inte fanns något hjärta för dem i Malta.Tro det eller ej men även på en sådan plats så finns det mycket kärlek och glädje.De går inte att jämföra med Sverige på något sätt.